Bowling for Copenhagen
Nedräkningen har pågått länge nu - den startade väl på allvar med Bali för två år sedan - och nu är det alltså dags för Världen Att Bestämma sig. Det är en i många avseenden historisk konferens, inte minst för sin blotta storlek. Inte sedan andra världskriget har en internationell politisk händelse av sådana gigantiska mått ägt rum.
Så vad kommer resultatet att bli?
För något år sedan kändes det som att näven var knuten i byxfickan för många av västländerna - nu jäklar, liksom. Men - kanske på grund av finanskrisen, kanske av sedvanligt idiotiska byråkratiska skäl - de senaste månaderna har debatten varit avslagen, och många stora ord och löften har dragits tillbaka.
Det är inte utan att man blir pessimistisk.
Men så kom de Stora Utspelen från de Tunga Aktörerna. Obama överraskar med ändrade resplaner, och tajmar slutförhandlingarna. Kina pratar plötsligt om utsläppsmål i paritet med Europa. Så det kanske finns anledning för världen att hålla andan, trots allt.
Men jag är ändå pessimistisk.
Du som läser märker kanske att jag tar klimatförändringarna för givna, dvs jag förutsätter att de är en realitet, bortom allt tvivel. Så är det inte. Visserligen håller jag verkligen inte med de som åberopar något faktafel hos Al Gore här, eller bristande vetenskaplig konsensus där, och med detta anser att alla typer av bromsande åtgärder kan kastas i soptunnan, Sverker-style. MEN det är viktigt att debatten hålls levande, och det finns en tendens till sned medierapportering, och även misstänkta vinklingar i forskningsvärlden (Climategate, se t.ex. http://sydsvenskan.se/danmark/article586013/Climategate-het-fraga.html), som skadar miljörörelsen. Och därmed - i förlängningen - mänskligheten.
Såhär tycker jag: Vi kan inte med säkerhet veta exakt hur stor den mänskliga klimatpåverkan är, förrän vi har facit i hand. Det (eller snarare de) system som måste beskrivas är oerhört komplexa, fulla av återkopplingar, "tipping points" och retarderande mekanismer, och är ganska stort - hela jorden, närmare bestämt. IPCC grundar sina rapporter på utlåtanden från 1000-tals forskare, alla experter inom sina områden, och att tro att en enskild person (eller regering) skulle kunna förstå sig på allt detta helt och fullt är naturligtvis befängt. Dock är det lika befängt att vänta tills vi har alla fakta i knät, som de flesta säkert förstår. Vi har ju samtidigt inget annat val än att frångå beroendet av fossila bränslen, som defenitionsmässigt är ändliga.
Sternrapporten, som kom för några år sedan, slog för första gången fast att de ekonomiska konsekvenserna av en eventuell global temperaturhöjning skulle bli astronomiska. Dock är kostnaderna för att fasa ut det fossila samhället och fasa in det förnyelsebara i stort sett lika astronomiska. Tänk bara - världens fordonsflotta måste bytas ut (hur tar man hand om alla skrotdelar?), otaliga kraftverk måste på sikt överges, enorma mängder, sol-, vind-, och vattenkraft måste byggas ut. Vem betalar?
Det är här min pessimism kommer in i bilden. För i Köpenhamn befinner sig beslutsfattare som i första hand är politiker och ekonomer, och inte tekniskt kunniga. För en ekonom är det inte gångbart att försöka begränsa skadeverkningarna genom skatter eller på andra sätt införa sanktioner mot verksamhet som producerar växthusgaser. För Att Det Skadar Ekonomin. Tillväxten Går Ner. Ajabaja! Får man inte göra, inte bra... Då bryter man nämligen mot det marknadseknomiska paradigmet, som - vare sig man gillar det eller inte - håller världen snurrande och gör den till det den är idag. Jag medger att det är skrämmande att tänka sig en global BNP-sänkning på 13 % under resten av decenniet (http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3767377.svd). The mother of all finanskriser, liksom. Vad skulle det innebära för världsfreden? Men vad är alternativet.
Jo, säger ekonomerna. Släng lite pengar åt forskningen, så löser sig allt inom några år. Teknologin är ännu inte tillräckligt utvecklad för att väga upp allt fossilt bränsle, men vänta bara! Nöden är uppfinningarnas moder, osv. (Se ovan nämnda länk.) Eller - kanske ännu mer populärt - Marknaden Fixar Biffen! Finns det bara efterfrågan så kommer det raskt att finnas ett utbud. Konkurrens pressar priserna och höjer effektiviteten.
Men nej. Jag är inte på något sett expert inom någon av de förnyelsebara teknikerna, och inte heller ekonom. Men som naturvetare vågar jag påstå att många ekonomer och politiker jag ironiskt parafraserar i ovanstående stycke saknar något viktigt: perspektiv. Okej, vind och vattenkraft bygger på kittlande enkla fysiska principer och är relativt billigt att producera. Men inte ens om vi höjer produktionen med tusentals procent (vilket samtidigt allvarligt skadar den natur vars beskydd är en viktig del av en sund klimatpolitik) når vi upp till en bråkdel av den fossila energiproduktionen. Solkraften - den konceptuellt klimatsmartaste tekniken av alla - är långt ifrån kommersiellt gångbar (alldeles för dyr och ineffektiv), och min gissning är att den inte kommer vara det på ytterligare flera decennier. Lägg därtill den energi- och materialkostnad det innebär att ersätta en etablerad teknologi med en annan. (Du där, Priusägare! Du måste köra runt med din klimatsmarta bil i 15-20 år innan du avsatt energikostnaden inbakad i karossens plåt. SEDAN börjar du backa koldioxidkontot. Men just ja, då har du ju redan bytt bil...)
Man kan inte bara räkna med att forskningen ska ta oss ur denna rävsax av ekonomiskt ohållbara alternativ. Investerar man i forskning kan man INTE räkna att få tillbaka insatsen, och tiden då man gjorde Kuhnska jättesprång (http://en.wikipedia.org/wiki/Thomas_Samuel_Kuhn) misstänker jag är förbi. Men det är just jättesprång som behövs i Köpenhamn, av ett eller annat slag.
Det ligger något mycket irriterande i vissa marknadskramares förmåga att vara härdade cynikar i fråga om människans och marknadens beteenden, och samtidigt navia idealister i sin blinda tro på teknologiska framsteg som en pålitlig Räddare i Nöden. Jag tror tyvärr inte att världen enkom kan luta sig mot forskningssamfundet den här gången. Vad som däremot skulle hjälpa är om fler tänkte som Holden Caulfield och släppte några av sina personliga pretentioner, för att bli en klimatets Räddare.
Åh, jag riktigt ser hur munnen blir som ett streck på dig som ser lågkonjunkturen lägga sig som en våt handduk över det klimatmedvetna samhället, där folk Vågar Vägra Köpa. Vad ska det då bli av oss? Ja du...
Som jag ser det har beslutsfattare två ekonomiska katastrofer att välja mellan. Å ena sidan svåröverskådliga materiella och ekonomiska skador till följd av den globala uppvärmningen (mycket på grund av mer extremväder, dvs fler "Katrina"), kryddat med ökade demografiska konflikter i redan hårt drabbade regioner. Å andra sidan en svåröverskådlig recession på grund av minskade varuflöden, flygresor och energianvändning, forcerat genom något slags straffskatt. (Handel med utsläppsrätter? Njae.) Jag känner på mig att deltagarna i Köpenhamn kommer att välja att undvika den typ katastrof som de vet mest om.
Det är därför jag är så pessimistisk.
/Mats
Väl skrivet, håller med om mycket.
Dock undrar jag vad du har för källa på priusuttalandet. Att det skulle ta 15-20 år av användande innan det blir klimatvänligt att köra prius. Känns inte riktigt rätt (min mamma har prius), trots att den förstås kräver mer energi vid tillverkning än vanliga bensin- eller dieselbilar.
Sedan är Prius bra eftersom den ökar medvetenheten markant i sin omgivning, samt att den är pionjär på sitt område. Att få ut hybridbilar så kraftigt på marknaden som Toyota lyckats med skickar en stark signal om att man kan tjäna pengar på "miljövänlighet" eller åtminstone miljömedvetenhet.
jag är också skeptisk. tror inte det kommer hända ett skit förrän new york drabbas av nåt i stil med de katastroffilmer landet själv producerar.
Hm, jag ser ändå en viss optimism i att klimatet har kommit upp på den politiska agendan, för inte så många år sedan blev miljöpartiet hånat för att man hade just miljön som sin politiska huvudfråga. idag talar vi i allafall om saken och som sagt t o m Kina, Indien och USA visar att man vill vara med och leka.
Ok, mest snack ännu så länge, men snack är i allafall bättre än att tiga.
dessutom tror jag att det finns mycket vi som individer kan bidra med genom at förändra vår livsstil, tänka på även små energikonsumenter- många bäckar små osv.
Plus- härligt att det finns ett engagement hos så många!!!
Sprid ert budskap till andra- debatera och diskutera mera med de som ännu inte fattat galoppen.
Svante: Som jag minns det (men jag erkänner, jag minns inte exakt var jag hörde det), är tillverkningen av stålplåt från järnmalm så energikrävande att plåten i en bil (förutsatt att den är producerad från malm och inte skrot) kräver energi motsvarande ca 15-20 års bensinförbrukning. Givetvis beroende på hur man använder bilen.
Oavsett hur korrekt en sådan uppskattning är så kommer man inte ifrån att livscykelanalys (LCA) är essentiell när man ska avgöra hur en vara eller tjänst påverkar miljön. Och med denna faktor blir många så kallade miljövänliga lösningar i själva verket miljöbovar.
Eller rättare sagt: För att komma ikapp energikostnaderna vid tillverkningen av en Prius (endast stålet inräknat), måste man "spara" energi jämfört med sin gamla bil i 15-20 år. Hänger ni med?
Jag hänger nästan med. Jag vet inte hur det exakt går till när man gör bilar, hur många detaljer som vanligtvis är av aluminium och vilka som är av stål. Och sedan vilket stål som är återvunnet från skrot och vilket som är nygjort från malm. Men att Prius kaross skulle vara så annorluda andra bilars? Skummade wikipediaartikeln om prius och såg inget om det. Det enda som nämndes specifikt var batteriet som blir en miljöbov vid skrotningen.
I övrigt mycket bra inlägg som sagt, jag känner viss skepticism. Nästan så att man i sin dumma envishet vill att det ska gå åt helsicke för planeten så att man sedan kan stå och säga, "I hate to say I told you so, but I f**ing told you so!". Inte riktigt, men nästan.
Tack så mycket Svante, jag känner också för att vara fatalistisk emellanåt...
Alltså, överslagsberäkningen bygger på att en bilkaross är gjort av stålplåt, oavsett bil, och att det går åt lika mycket åt en Prius som en Volvo i samma storlek, osv. Vilken ny bil som helst koster följaktligen en massa energi att producera. Så bara det faktum att man köper en ny bil (t.ex. en Prius) gör att man lämnar ett stort, fett carbon footprint. Jämfört med den gamla bilen släpper en Prius ut mindre CO2, men i bagaget har den sin egen tillverkningskostnad. Den energi du sparar genom att köra den istället för en annan bil går i en LCA till att betala denna medföljande energiskuld. Och eftersom du bara kan betala med differensen tar det lång tid innan "skulden" är avbetalad. En ny bil utan mindre energiförbrukning än den gamla har alltså ingen chans att betala av tillverkningsskulden, men även med en Prius tar det sannolikt längre tid än bilens livslängd.
Nu förstår jag helt. Såklart är det antagligen bäst för miljö att behålla sin gamla bil så länge som möjligt, liksom det är bättre att behålla sin mobiltelefon, sin datorskärm, sin soffa osv osv. Men om man nu bestämt sig för att av någon anledning köpa en ny bil så är det ju klart lämpligt att det är en Prius istället för en SUV eller vilken annan icke-hybrid som helst.
Själv kommer jag nog inte köpa bil alls förrän jag verkligen blir tvungen av logistiska skäl.
