En Tanke i Veckan

Jag kom här om dagen på mig själv med att vara tacksam över en massa saker som har hänt och som finns i mitt liv.

 

- Jag har fantastiska vänner. En som fyllde år alldeles nyss och blev väldigt rörd över de ansträngningar vi hade gjort för att uppmärksamma honom. Det vi gav i energi, gav han tillbaka i kärlek. En annan som överöser mig med komplimanger och beundran. En tredje som bjuder med mig ut och gör att jag har en fantastisk kväll. En fjärde som analyserar och diskuterar världens och våra individuella problem med mig, som lyssnar på mig och anstränger sig för att förstå mina åsikter.

- Jag har lätt för mig i livet och har lyckats utnyttja det som livet kan ge mig.

- Jag är inte drabbad av någon sjukdom eller något handikapp som försämrar mina möjligheter till fysiska aktiviteter.

- Jag har mat på bordet varenda dag och hade turen att födas i ett land där jag kunde välja vilken utbildning jag ville ha och sen få betalt för att gå den.

- Jag har en avokadokärna som långsamt grott och nu med kraft spirar mot taket, den skänker mig glädje och livsglöd varenda gång jag tittar på dess gröna blad.

 

Jag kom på mig själv med att tro att min framtid kommer att bli ännu bättre. Rikare och fylld av glädjemoment. Och sen skämdes jag lite för att jag var så tacksam. Jag skämdes för att jag inte tänkte på att alla inte har det lika lätt, att jag inte kände medömkan och slogs för en bättre värld, utan satt och gottade mig i min rikedom. Jag har många gånger sagt att en av de viktigaste ingredienserna för att jag ska tycka om en människa är att denne har ett engagemang för att förändra orättvisor, om det så är att reagera när någon kompis blir behandlad illa eller att starta ett projekt för att utrota fattigdomen. Jag vidhåller denna viktiga ingrediens och lägger till: Visa tacksamhet för det du har och de människor du har runt om kring dig.

 

Det kanske är sunt förnuft, dessvärre tror jag att väldigt många fokuserar på allt det som är dåligt, på alla problem som finns. Nu är det slut med det! istället ska jag lösa problemen och samtidigt vara lycklig över det jag har, njuta av allt det som inte är problem, till och med se hur problem kan vändas till möjligheter!

 

Veckans tips är att göra en lista på alla saker du är tacksam över, tänk igenom dem varje dag, på morgonen eller innan du går och lägger dig. Du ska se att tankens kraft attraherar fler människor att vara tacksam över, mer rikedom och fler stunder att vara lycklig över.

 

/Alexander

Världens mest moderna medie är också världens mest spretiga. Bloggen låter vem som helst tycka vad som helst, men samtidigt kan vem som helst läsa och säga vad han eller hon tycker. Om det är något jag själv, som ganska nyfödd bloggare, har svårt att förstå, så är det varför så många använder detta yttrandefrihetens ultimata verktyg till navelskådning, meningslösa vardagsbetraktelser om brödbakning, samt - värst av allt - gratis produktplacering. Visst, är man tillräckligt attraktiv - tillräckligt 'it' - för branschen kanske man kan tjäna en hacka på att vara dess lakej, men först måste man fläka upp sig tillräckligt och visa sig villig att sudda ut gränsen mellan privat och offentlighet.

Jag brukar fråga mig själv hur mycket mer intressant och konstruktiv samhällsdebatten skulle vara om alla modebloggare, dagboksskrivare, klubbkids med flera skulle lyfta blicken och börja skriva om saker som verkligen betyder något. (Ja, konsumtion är kanske en viktig del i våra liv, men hur många spaltkilometer förtjänar den egentligen?)

Men nu ska jag genast säga emot mig själv och göra lite gratisreklam. Produktplacera. Göra en Viral. Men jag försvarar mig med att garantera att produkten jag gör reklam för är gratis för dig - än så länge.

Popduon Beat of Sweden hade en blygsam med fin releasefest ikväll. Musiken kan närmast beskrivas som electrojazz och låter som framtiden. Jag hoppas och tror att duons medlemmar Ozman och Aledh (likheten med min käre medbloggare Alex är kanske en slump...) fortsätter utveckla sin musik, för det kan bli något riktigt, riktigt bra. Jag hoppas också att de fortsätter vara independent. Att de distribuerar sin musik via alternativa kanaler, som de gör nu, via t.ex. MySpace, och ger sköna spelningar som den idag. Då kan jag tänka mig att produktplacera dem hur mycket som helst.

Och att bero på gratisreklam: Här är veckans Winnerbäck.
För dig - för att ibland finns det människor som tar en från botten till toppen.

/Mats

Mänskligheten håller på att förgifta sig själva. Eller vi har egentligen hållit på med det ett bra tag nu även om det aldrig har varit en medveten strategi. Riksdagen har satt upp 20 miljömål som ska uppfyllas till 2020. Det fjärde av dessa miljömål, ”En giftfri miljö”, som ska bryta denna icke medvetna strategi mot förgiftning, går det däremot tyvärr åt helvete med. Därav detta inlägg!

 

Läsarna som är födda innan 1970-talet är väl bekanta med produkter som DDT (Diklordifenyltrikloretan), Hormoslyr, Agent Orange och PCB (Polyklorerade bifenyler). Användningsområdena för de nämnda produkterna är allt från insektsbekämpningsmedel till fogmassa i hus och anledningen till att dessa produkter nämns gemensamt är att de efter sin användningstid agerar som väldigt toxiska miljögifter. När de har förbrukats som produkter finns ämnena kvar i naturen och lever sina egna liv, utan att brytas ner. PCB användes som flamskyddsmedel innan det förbjöds på 1970-talet och ersattes efter det av det inte fullt lika toxiska ämnet PBB (Polybormerade bifenyler). Även PBB är idag förbjudet men flödar in i Sverige via importerade produkter, så som datorer och annan elektronik. Det som framförallt är så farligt med PCB och PBB är att de båda ämnena bildar dioxiner vid förbränning. Dioxin är egentligen ett samlingsnamn på en rad ämnen vars molekyler alla ser snarlika ut. Det de har gemensamt är att molekylerna består av två kolringar med hoplänkande syrebryggor. På kolringarna sitter ett antal kloratomer eller bromatomer och detta antal bestämmer giftigheten på dioxinmolekylen. Dessa molekyler är det giftigaste som människan har skapat. Det är mycket giftigare än flugsvamp!

 

Dioxin är fettlösligt och avskyr vatten. Precis som i en salladsdressing där oljan och vinägern inte blandar sig med varandra, vill dioxiner inte lösa sig i vatten. Kroppen ”rensar ut” de flesta gifter genom att göra om dem till vattenlösliga produkter och skicka ut dem som urin. Däremot är dioxiner svåra att bryta ner och de lagras istället i det fett vi har i kroppen. Detta kallas för bioackumulering. Giftet ackumuleras och lagras i kroppen, och ökar på så sätt hela tiden i mängd.

 

I kroppen härjar dioxinerna på lite olika sätt. Dioxinet fungerar bland annat som en signalmolekyl i kroppen. Vår kropp använder sig av signalmolekyler för att tala om vad som ska tillverkas i cellerna. Olika signalmolekyler talar om för kroppen att producera olika saker som behövs. Dioxinerna är väldigt lika en sådan signalmolekyl och binder till samma receptor, mottagare av signalen. Detta leder till en störning i produktionen. Forskare har identifierat 20 olika produkter som kan produceras tillföljd av dioxiner i kroppen. Det kan i sin tur leda till en rad olika saker i kroppen, som minskad fertilitet, fosterskador eller cancer.

 

Dioxiner försvagar även ditt immunförsvar. En viktig del av immunförsvaret är T-cellerna. T-cellerna är vita blodkroppar som tar hand om virus och bakterier som kommer in i kroppen. T-cellerna produceras i benmärgen och transporteras sedan till brässen som är en körtel som sitter under bröstet. I brässen ”tränas” T-cellerna för att kunna sköta sin uppgift. Dioxiner stör denna träning och följden blir att immunförsvaret försämras.

 

Som tidigare nämnts finns PBB (Polybromerade bifenyler) i de flesta datorer som flamskyddsmedel. Om en dator som är behandlad med PBB befinner sig i ett brinnande hus, kommer allt flamskyddsmedel i världen inte kunna stoppa datorn från att fatta eld. I eldsvådan omvandlas PBB till dioxin. Forskare på Umeå Universitet har konstaterat att det vid en husbrand bildas mycket mer dioxiner av PBB än av PCB. Räddningstjänstens personal och människor som bor i närheten av ett brinnande hus kan därför utsättas för stora mängder dioxiner. Dioxinerna sprids sedan i området utan att brytas ned.

 

Under 1960 och 70-talet var det en stor debatt om dessa ämnens användning. Rachel Carson, en amerikansk författare, kom 1962 med sin uppmärksammade bok ”Tyst Vår”, där hon beskrev hur vårens läten hade uteblivit till följd av användningen av DDT i jordbruket. Detta var längesedan och debatten känns kanske lite förlegad. Det i kombination med att klimatförändringarna fått bli den miljöfråga som dominerar media, gör att giftet smyger sig på oss och vi är ovetandes!

 

Att dessa gifter flödar in i vårt samhälle än idag och sprids i naturen känns ganska märkligt. Mycket arbete har lagts ner på att fasa ut ämnena och på att forska om dess toxicitet. Ska det behöva ta så fantastisk lång tid att ställa om? Var finns handlingskraften? När ett ämne klassas som så pass farligt som PCB och PBB borde det inte dröja många dagar innan det helt förbjuds, även i importerade varor. Och det finns alternativ! Det svenska företaget DEFLAMO producerar flamskyddsmedlet Apyrum som bryts ned till koldioxid och vatten när det kommer ut i naturen, till exempel. En liknelse med klimatfrågan kan göras. Det är omöjligt att överblicka vilka konsekvenser en varmare värld kommer att få för jorden. Problemet att klimatförändringarna ligger en bit in i framtiden och är svåra att överblicka gör att omställningen till en ”klimatsnål” livsstil går långsamt. Så är det även med miljögifterna. Vi känner inte av dem på samma sätt som när vi blir knockade i huvudet med ett baseballträ. De smyger sig på och ger konsekvenser på mycket längre sikt. När jordbävningen chockade Haiti var det aktion som gällde. Räddningsinsatserna skulle koordineras, matleveranser skulle fram. Det akuta, det som måste ske snabbt, är människans melodi. Adrenalinet hjälper oss att glömma behov som hunger och sömn för ett tag, för att ta itu med de akuta uppgifterna. När något abstrakt och oöverblickbart ska tas itu med går det betydligt långsammare för oss. Mänskligheten agerar allt som oftast djuriskt kortsiktigt.

 

I takt med teknikutvecklingen och att vi har blivit fler och fler på jorden, blir behovet av att inte bara tänka på hur vi ska överleva dagen, viktigare och viktigare. När det kommer till miljögifternas problem ligger utmaningen i att få miljöproblemen att framstå som akuta, eller så måste vi lära oss att handla mer långsiktigt. Annars kommer vi att förgifta oss själva.

 

/Alexander

...är kanske inte det mest självklara bloggämnet den här veckan med tanke på att jag just avslutat en särdeles seg hemtenta i något så osexigt som kvantkemi (samt kraftfältsmetoder och annat beräkningsjox).

Men är den inte fantastisk, kunskapen, och allt vi kan göra med den? Allt från att briljera i TP till att förändra världen. Under värnplikten i Skövde hade jag ett säkerhetsbefäl, som bland alla sin floskler i alla fall sa en bra sak: Kunskap är aldrig tungt att bära. Alltså det lönar sig alltid att lära sig något nytt. Faktum är att nyfikenheten är en av människans allra största drifter i livet, vid sidan om äta, sova, fortplanta sig och allt det där. Utan nyfikenheten skulle mänskligheten aldrig kommit dit den är idag (om det är bra eller dåligt kan kanske diskuteras en annan gång. Men låt oss för ögonblicket anta att det är bra).

Idag, med all samlada vetenskapliga, ekonomiska, teknologiska, historiska och kulturella framsteg kan kunskapens källa sägas vara outtömlig. Passande nog är människans kunskapstörst outsläcklig. Människans kollektiva nyfikenhet är ett ständigt pockande beroende som inte klarar sig länge på dess senaste fix. Men hur är det egentligen med din egen nyfikenhet, din egen kunskapstörst?

Jag kan inte se någon som helst anledning till varför man inte skulle vara nyfiken. Nyfikenhet är inte ansträngande, och resultatet - mer kunskap - är aldrig kostsamt. Vi har överhuvud taget inte någonting att förlora på att vara nyfikna. Och med den ständigt expanderade kunskapsbanken borde den moderna människan vara nyfiknare än någonsin - det finns ju så mycket att lära! Ändå ser vi i Sverige (och sannolikt i många andra i-länder) dalande nivåer i grund- och gymnasieskola, och vi åker rutschkana i den globala utbildningsstatistiken sedan många år tillbaka. Varför?

Man säger ju att vi lever i kunskapssamhället, där vi förtjänar vårt levebröd inte med våra händer, utan med våra hjärnor. För att förbereda sig inför att verka i detta samhälle krävs en ganska lång tid - tolv skolår om man räknar med gymnasiet. Går man sedan vidare med högre studier (som många yrken kräver) blir det ännu längre tid - ytterligare fem år för magister-, läkar- eller civilingenjörsexamen. Därefter kan man fortsätta med forskarstudier... Jag har doktorerat i snart två år och har således hittils ägnat 19 år åt studier. Det är mycket.

Från och med gymnasiet väljer man själv, men innan dess är skolgången obligatorisk. Vi tvingas enligt lag att lära oss en hel hög saker. Jag ifrågasätter absolut inte behovet, tvärtom. Kunskap är bra, och aldrig tungt att bära. Men varför tycks unga människor i mindre och mindre utsträckning intresserade av att skaffa sig kunskap? Vad har hänt med deras nyfikenhet? Har evolutionen bestämt sig för att nyfikenheten inte behövs längre?

Nej. En av många saker man kan lära sig är att evolution är en långsam process, vilket Darwin skrev, även om senare forskning visat att den också drivs av enstaka språng, triggade av extraordinära händelser. Lustigt nog visar medicinska rön från Kalix att en viss form av genetisk evolution kan sägas förekomma mellan generatoner, men det gäller knappast en sådan fundamental egenskap som nyfikenhet.

Nog är ungdomar nyfikna alltid. Men det verkar som att man riktar den på andra saker än skolgången. Jag kan se två huvudsakliga anledningar.

Den första är att vår långa strävan efter ny kunskap har genererat ett samhälle så fullt av informationskanaler, intryck lockelser att den nyfikna har fullt upp med att bestämma sig åt vilket håll han eller hon ska titta. Kommersiella, politiska och sociala krafter slåss om vår uppmärksamhet. Kunskap är så lätt att få tag på via nätet att man skulle kunna tala om en kunskapsinflation - den är helt enkelt inte lika värdefull längre, på grund av sin tillgänglighet. Samtidigt har vi uppnått ett fantastiskt välstånd, och det är möjligt att de gamla argumenten för varför vi ska gå i skolan - att skaffa sig en utbildning och därigenom ett jobb och därigenom ett bättre liv - inte biter på unga längre. De har det ju redan så bra, tack vare föräldragenerationen som slitit hårt för att ge just sina barn en bättre och mer matriellt fulländad uppväxt. Och varför lära sig algebra när man kan bli bloggkändis vid 16 års ålder? Andra möjligheter till sysselsättning och karriär presenterar sig via nätet: pokerproffs, webdesigner, musiker... Och andra lockelser finns - antal saker på och utanför nätet som vi kan fördriva tiden med tycks öka exponentiellt. Även om vi lever i kunskapssamhället ser många ungdomar få anledningar att tillhöra det.

Den andra anledningen är nog ett rent generationsfenomen. Jag ska låna en tes som Henrik Schyffert så effektivt driver i sin show 'The 90's - ett försvarstal', nämligen den att varje generation gör revolt mot sina föräldrar. Hippiegenerationen gjorde uppror mot sina samhällsbyggande, patriotiska föräldrar, och deras barn blev präktiga karriärister. Grovt tillyxat, naturligtvis, men det ligger mycket i det. Det hela blir som något slags socialt Lotka-Volterra-fenomen (en annan bra sak man kan lära sig i skolan). Med detta sätt att se på saken är dagens unga så att säga den andra hippievågen, som gör uppror mot sina karriäristiska föräldrar.

Alla försöker hitta en förklaring till varför skolsystemet ständigt krisar och resultaten dalar. Min är helt enkelt att kunskap, såsom vi alltid har sett på den, har blivit mossig och omodern. Bland alla valmöjligheter i dagens samhälle måste kunskap göras attraktiv och rolig, inte till ett nödvändigt ont som måste bankas in, om den ska kunna sticka ut bland alla andra lockelser. Kunskapen har alla möjligheter att lyckas, den har egenskaper som kittlar vår nyfikenhet som inget annat, som utmanar oss och tester våra gränser i paritet med de mest extrema av sporter, och den ger en unik tillfredsställelse. Det som behövs är att skolform och lärare anpassas efter kunskapens nya status hos unga, som inte ens är ett nödvändigt ont längre. Den måste göras cool. Man måste ta vara på det roliga med lärande. För då blir det jobbiga mindre jobbigt.

Det, Jan Björklund, är en delikat uppgift.

Nu måste jag sluta. Jag ska trots allt upp och undervisa i biologisk strukturkemi imorgon kl. 8.00. Kunskap är bra.

Veckans Winnerbäck: Ingen har lust från Rusningstrafik. Ungdomlig apati, sprungen ur... vad?

/Mats