Kunskap är bra, plugga är kul...
...är kanske inte det mest självklara bloggämnet den här veckan med tanke på att jag just avslutat en särdeles seg hemtenta i något så osexigt som kvantkemi (samt kraftfältsmetoder och annat beräkningsjox).
Men är den inte fantastisk, kunskapen, och allt vi kan göra med den? Allt från att briljera i TP till att förändra världen. Under värnplikten i Skövde hade jag ett säkerhetsbefäl, som bland alla sin floskler i alla fall sa en bra sak: Kunskap är aldrig tungt att bära. Alltså det lönar sig alltid att lära sig något nytt. Faktum är att nyfikenheten är en av människans allra största drifter i livet, vid sidan om äta, sova, fortplanta sig och allt det där. Utan nyfikenheten skulle mänskligheten aldrig kommit dit den är idag (om det är bra eller dåligt kan kanske diskuteras en annan gång. Men låt oss för ögonblicket anta att det är bra).
Idag, med all samlada vetenskapliga, ekonomiska, teknologiska, historiska och kulturella framsteg kan kunskapens källa sägas vara outtömlig. Passande nog är människans kunskapstörst outsläcklig. Människans kollektiva nyfikenhet är ett ständigt pockande beroende som inte klarar sig länge på dess senaste fix. Men hur är det egentligen med din egen nyfikenhet, din egen kunskapstörst?
Jag kan inte se någon som helst anledning till varför man inte skulle vara nyfiken. Nyfikenhet är inte ansträngande, och resultatet - mer kunskap - är aldrig kostsamt. Vi har överhuvud taget inte någonting att förlora på att vara nyfikna. Och med den ständigt expanderade kunskapsbanken borde den moderna människan vara nyfiknare än någonsin - det finns ju så mycket att lära! Ändå ser vi i Sverige (och sannolikt i många andra i-länder) dalande nivåer i grund- och gymnasieskola, och vi åker rutschkana i den globala utbildningsstatistiken sedan många år tillbaka. Varför?
Man säger ju att vi lever i kunskapssamhället, där vi förtjänar vårt levebröd inte med våra händer, utan med våra hjärnor. För att förbereda sig inför att verka i detta samhälle krävs en ganska lång tid - tolv skolår om man räknar med gymnasiet. Går man sedan vidare med högre studier (som många yrken kräver) blir det ännu längre tid - ytterligare fem år för magister-, läkar- eller civilingenjörsexamen. Därefter kan man fortsätta med forskarstudier... Jag har doktorerat i snart två år och har således hittils ägnat 19 år åt studier. Det är mycket.
Från och med gymnasiet väljer man själv, men innan dess är skolgången obligatorisk. Vi tvingas enligt lag att lära oss en hel hög saker. Jag ifrågasätter absolut inte behovet, tvärtom. Kunskap är bra, och aldrig tungt att bära. Men varför tycks unga människor i mindre och mindre utsträckning intresserade av att skaffa sig kunskap? Vad har hänt med deras nyfikenhet? Har evolutionen bestämt sig för att nyfikenheten inte behövs längre?
Nej. En av många saker man kan lära sig är att evolution är en långsam process, vilket Darwin skrev, även om senare forskning visat att den också drivs av enstaka språng, triggade av extraordinära händelser. Lustigt nog visar medicinska rön från Kalix att en viss form av genetisk evolution kan sägas förekomma mellan generatoner, men det gäller knappast en sådan fundamental egenskap som nyfikenhet.
Nog är ungdomar nyfikna alltid. Men det verkar som att man riktar den på andra saker än skolgången. Jag kan se två huvudsakliga anledningar.
Den första är att vår långa strävan efter ny kunskap har genererat ett samhälle så fullt av informationskanaler, intryck lockelser att den nyfikna har fullt upp med att bestämma sig åt vilket håll han eller hon ska titta. Kommersiella, politiska och sociala krafter slåss om vår uppmärksamhet. Kunskap är så lätt att få tag på via nätet att man skulle kunna tala om en kunskapsinflation - den är helt enkelt inte lika värdefull längre, på grund av sin tillgänglighet. Samtidigt har vi uppnått ett fantastiskt välstånd, och det är möjligt att de gamla argumenten för varför vi ska gå i skolan - att skaffa sig en utbildning och därigenom ett jobb och därigenom ett bättre liv - inte biter på unga längre. De har det ju redan så bra, tack vare föräldragenerationen som slitit hårt för att ge just sina barn en bättre och mer matriellt fulländad uppväxt. Och varför lära sig algebra när man kan bli bloggkändis vid 16 års ålder? Andra möjligheter till sysselsättning och karriär presenterar sig via nätet: pokerproffs, webdesigner, musiker... Och andra lockelser finns - antal saker på och utanför nätet som vi kan fördriva tiden med tycks öka exponentiellt. Även om vi lever i kunskapssamhället ser många ungdomar få anledningar att tillhöra det.
Den andra anledningen är nog ett rent generationsfenomen. Jag ska låna en tes som Henrik Schyffert så effektivt driver i sin show 'The 90's - ett försvarstal', nämligen den att varje generation gör revolt mot sina föräldrar. Hippiegenerationen gjorde uppror mot sina samhällsbyggande, patriotiska föräldrar, och deras barn blev präktiga karriärister. Grovt tillyxat, naturligtvis, men det ligger mycket i det. Det hela blir som något slags socialt Lotka-Volterra-fenomen (en annan bra sak man kan lära sig i skolan). Med detta sätt att se på saken är dagens unga så att säga den andra hippievågen, som gör uppror mot sina karriäristiska föräldrar.
Alla försöker hitta en förklaring till varför skolsystemet ständigt krisar och resultaten dalar. Min är helt enkelt att kunskap, såsom vi alltid har sett på den, har blivit mossig och omodern. Bland alla valmöjligheter i dagens samhälle måste kunskap göras attraktiv och rolig, inte till ett nödvändigt ont som måste bankas in, om den ska kunna sticka ut bland alla andra lockelser. Kunskapen har alla möjligheter att lyckas, den har egenskaper som kittlar vår nyfikenhet som inget annat, som utmanar oss och tester våra gränser i paritet med de mest extrema av sporter, och den ger en unik tillfredsställelse. Det som behövs är att skolform och lärare anpassas efter kunskapens nya status hos unga, som inte ens är ett nödvändigt ont längre. Den måste göras cool. Man måste ta vara på det roliga med lärande. För då blir det jobbiga mindre jobbigt.
Det, Jan Björklund, är en delikat uppgift.
Nu måste jag sluta. Jag ska trots allt upp och undervisa i biologisk strukturkemi imorgon kl. 8.00. Kunskap är bra.
Veckans Winnerbäck: Ingen har lust från Rusningstrafik. Ungdomlig apati, sprungen ur... vad?
/Mats
Men är den inte fantastisk, kunskapen, och allt vi kan göra med den? Allt från att briljera i TP till att förändra världen. Under värnplikten i Skövde hade jag ett säkerhetsbefäl, som bland alla sin floskler i alla fall sa en bra sak: Kunskap är aldrig tungt att bära. Alltså det lönar sig alltid att lära sig något nytt. Faktum är att nyfikenheten är en av människans allra största drifter i livet, vid sidan om äta, sova, fortplanta sig och allt det där. Utan nyfikenheten skulle mänskligheten aldrig kommit dit den är idag (om det är bra eller dåligt kan kanske diskuteras en annan gång. Men låt oss för ögonblicket anta att det är bra).
Idag, med all samlada vetenskapliga, ekonomiska, teknologiska, historiska och kulturella framsteg kan kunskapens källa sägas vara outtömlig. Passande nog är människans kunskapstörst outsläcklig. Människans kollektiva nyfikenhet är ett ständigt pockande beroende som inte klarar sig länge på dess senaste fix. Men hur är det egentligen med din egen nyfikenhet, din egen kunskapstörst?
Jag kan inte se någon som helst anledning till varför man inte skulle vara nyfiken. Nyfikenhet är inte ansträngande, och resultatet - mer kunskap - är aldrig kostsamt. Vi har överhuvud taget inte någonting att förlora på att vara nyfikna. Och med den ständigt expanderade kunskapsbanken borde den moderna människan vara nyfiknare än någonsin - det finns ju så mycket att lära! Ändå ser vi i Sverige (och sannolikt i många andra i-länder) dalande nivåer i grund- och gymnasieskola, och vi åker rutschkana i den globala utbildningsstatistiken sedan många år tillbaka. Varför?
Man säger ju att vi lever i kunskapssamhället, där vi förtjänar vårt levebröd inte med våra händer, utan med våra hjärnor. För att förbereda sig inför att verka i detta samhälle krävs en ganska lång tid - tolv skolår om man räknar med gymnasiet. Går man sedan vidare med högre studier (som många yrken kräver) blir det ännu längre tid - ytterligare fem år för magister-, läkar- eller civilingenjörsexamen. Därefter kan man fortsätta med forskarstudier... Jag har doktorerat i snart två år och har således hittils ägnat 19 år åt studier. Det är mycket.
Från och med gymnasiet väljer man själv, men innan dess är skolgången obligatorisk. Vi tvingas enligt lag att lära oss en hel hög saker. Jag ifrågasätter absolut inte behovet, tvärtom. Kunskap är bra, och aldrig tungt att bära. Men varför tycks unga människor i mindre och mindre utsträckning intresserade av att skaffa sig kunskap? Vad har hänt med deras nyfikenhet? Har evolutionen bestämt sig för att nyfikenheten inte behövs längre?
Nej. En av många saker man kan lära sig är att evolution är en långsam process, vilket Darwin skrev, även om senare forskning visat att den också drivs av enstaka språng, triggade av extraordinära händelser. Lustigt nog visar medicinska rön från Kalix att en viss form av genetisk evolution kan sägas förekomma mellan generatoner, men det gäller knappast en sådan fundamental egenskap som nyfikenhet.
Nog är ungdomar nyfikna alltid. Men det verkar som att man riktar den på andra saker än skolgången. Jag kan se två huvudsakliga anledningar.
Den första är att vår långa strävan efter ny kunskap har genererat ett samhälle så fullt av informationskanaler, intryck lockelser att den nyfikna har fullt upp med att bestämma sig åt vilket håll han eller hon ska titta. Kommersiella, politiska och sociala krafter slåss om vår uppmärksamhet. Kunskap är så lätt att få tag på via nätet att man skulle kunna tala om en kunskapsinflation - den är helt enkelt inte lika värdefull längre, på grund av sin tillgänglighet. Samtidigt har vi uppnått ett fantastiskt välstånd, och det är möjligt att de gamla argumenten för varför vi ska gå i skolan - att skaffa sig en utbildning och därigenom ett jobb och därigenom ett bättre liv - inte biter på unga längre. De har det ju redan så bra, tack vare föräldragenerationen som slitit hårt för att ge just sina barn en bättre och mer matriellt fulländad uppväxt. Och varför lära sig algebra när man kan bli bloggkändis vid 16 års ålder? Andra möjligheter till sysselsättning och karriär presenterar sig via nätet: pokerproffs, webdesigner, musiker... Och andra lockelser finns - antal saker på och utanför nätet som vi kan fördriva tiden med tycks öka exponentiellt. Även om vi lever i kunskapssamhället ser många ungdomar få anledningar att tillhöra det.
Den andra anledningen är nog ett rent generationsfenomen. Jag ska låna en tes som Henrik Schyffert så effektivt driver i sin show 'The 90's - ett försvarstal', nämligen den att varje generation gör revolt mot sina föräldrar. Hippiegenerationen gjorde uppror mot sina samhällsbyggande, patriotiska föräldrar, och deras barn blev präktiga karriärister. Grovt tillyxat, naturligtvis, men det ligger mycket i det. Det hela blir som något slags socialt Lotka-Volterra-fenomen (en annan bra sak man kan lära sig i skolan). Med detta sätt att se på saken är dagens unga så att säga den andra hippievågen, som gör uppror mot sina karriäristiska föräldrar.
Alla försöker hitta en förklaring till varför skolsystemet ständigt krisar och resultaten dalar. Min är helt enkelt att kunskap, såsom vi alltid har sett på den, har blivit mossig och omodern. Bland alla valmöjligheter i dagens samhälle måste kunskap göras attraktiv och rolig, inte till ett nödvändigt ont som måste bankas in, om den ska kunna sticka ut bland alla andra lockelser. Kunskapen har alla möjligheter att lyckas, den har egenskaper som kittlar vår nyfikenhet som inget annat, som utmanar oss och tester våra gränser i paritet med de mest extrema av sporter, och den ger en unik tillfredsställelse. Det som behövs är att skolform och lärare anpassas efter kunskapens nya status hos unga, som inte ens är ett nödvändigt ont längre. Den måste göras cool. Man måste ta vara på det roliga med lärande. För då blir det jobbiga mindre jobbigt.
Det, Jan Björklund, är en delikat uppgift.
Nu måste jag sluta. Jag ska trots allt upp och undervisa i biologisk strukturkemi imorgon kl. 8.00. Kunskap är bra.
Veckans Winnerbäck: Ingen har lust från Rusningstrafik. Ungdomlig apati, sprungen ur... vad?
/Mats
Kommentarer
Postat av: Martin
En bra spaning som jag instämmer i till stor del. Kan tänka mig att många känner sig översvämmade av information och har svårt att finna mening i den dataflod som omsluter oss.
I och med den kunskapsinflation du talar om tror jag att (allmän)bildning, vilket tidigare var mer tydligt avgränsat och definierat, försvagats i sin roll som statusmarkering och funktion i det sociala samspelet.
Den skola vi gick var i min mening inte så bra på att lyfta fram metaperspektiven på lärande (och jag misstänker att det till stor del fortfarande är så).
Framtidens skola bör lägga mer tid på sådant som: problemlösning och metoder att bearbeta information, ställa rätt frågor mm, hur går lärande till, vad är kunskap och hur förhåller vi oss till den; Vad främjar lärande, studieteknik, tekniska tillämpningar, tolkning etc. Kanske gör det filosofiska ämnesområdet en ordentlig comeback innan 2100?
Postat av: Gummikorven
"Kunskap är aldrig tungt att bära"
Det hävdade vårt befäl på Berga också. Tills nån flikade in "...men den är förbannat tung att lasta."
Trackback
