Frihet är att ha fuck off-pengar
När första lönen som nyutexaminerad kommer och ribban för det nya livets möjligheter läggs på, uppträder snart ett nytt levnadsstandard-minimum. Att gå från ett studiemedel på 7200 i månaden till en ingångslön på 28000 (rekommenderad ingångslön för en civilingenjör som är det jag pluggar för att bli) gör det möjligt att öka sin materiella standard avsevärt. Nya vanor uppträder i livet och i sann evolutionär anda (survivel of the fittest) anpassas livet till de rådande levnadsvillkoren. Nya kollegor som redan lever detta liv dyker upp, och för att hänga med flocken byts garderoben ut och restaurangbesöken blir allt vanligare. Det går att köpa saker på avbetalning! helt plötsligt går det upp ett ljus. Hur mycket mamma än tjatade om hur bra det var att kunna spara, så är det en väldigt förlegad företeelse att vänta tills kontot ger tillåtelse att köpa den där nya tv:n eller vespan (den dubbelmoral som vi uppfostras i är ett inlägg i sig). Och eftersom chefen är nöjd med prestationen är inkomsten tryggad för en tid framöver. Sen läggs de på hög: bil, bostad, båt, sommarstuga. Alla dessa saker som skänker oss en massa glädje men som också skapar ett beroende. Vi bygger in oss i ett beroende. Beroende av vår inkomst så att vi hela tiden kan betala av den nya livsstilen.
Pengar ger frihet. Men det är inte frihet att vara beroende av en inkomst. Det är inte frihet att stressas av bankens krav på avbetalningar, eller räntans väntade uppgång. Göran Persson sa en gång ”den som är satt i skuld är inte fri”, jag undrar om han var stolt över att vara statsminister i ett land där varenda stackare är ofri? För hela samhällsmodellen bygger på denna ofrihet. Olika samhällsinrättningar underlättar för en ständig ökning av konsumtionen, och så länge konsumtionstakten upprätthålls kommer vi alltid att vara beroende av att lönearbeta och rädda för att förlora det arbete vi har. Ett förlorat arbete skulle tvinga oss till att göra avkall på vår nya levnadsstandard, vi skulle behöva sänka ribban. Nej visst, pengar gör oss inte lyckligare efter en viss grundinkomst (så att vi får mat på bordet etc.), de flesta vet detta i teorin åtminstone, trots det verkar alla falla i samma medelåldersfälla, binder upp sig i ofriheten. Alla vet att mer pengar inte löser några problem, snarare tvärtom de verkar skapa problem, ändå ska alla ha mer och jobba mer hela tiden.
Så i mellandagarnas lugn och frid ramlade jag över Maria Rankkas text i antologin ”F-ordet mot en ny feminism” (Petra Östergren red.) som även finns diskuterad här. I texten diskuterar hon begreppet ”fuck off-pengar”. Maria Rankka är vd för Timbro och som sådan en stor tillväxtivrare. Hon borde ha mycket att tjäna på att vi sätter sprätt på månadslönen. Här argumenterar hon trots det på ett förvånansvärt vettigt sätt för att alla svenskar borde ha sex månadslöner på banken i form av ”fuck off-pengar”. Avstå en del av shoppingfesten för att ha pengar som gör att du alltid kan säga ”Tack, men nu sticker jag!” till din maka/make, chef eller liknande figur som du kan tänkas vara ekonomiskt beroende av, om den dagen skulle komma. Om bostaden inte inkluderas har enligt Rankka bara var femte svensk någon förmögenhet överhuvudtaget. Väldigt få människor har alltså möjligheten att behålla sin levnadsstandard och samtidigt kalla sig fria.
Nu har kanske inte alla den förmånen att de sitter med en ingångslön på 28000, men jag tror att de flesta ökar sin inkomst rejält vid ett tillfälle i livet. När den dagen kommer för mig tänkte jag att jag i stället för att ta klivet in i det konsumerande vuxenlivet på en gång, skulle investera i lite gammal hederlig frihet: Sex månadslöner på banken och möjligheten att alltid kunna säga fuck off!
/Alexander
Intressanta tankar,
Fri blir man nog aldrig, finns bara grader av det. Som civilingenjör kan man inte låta bli att vända sig till den vackra termodynamiken för att få svar på livets spörsmål.
Man kliver in i denna värld med ett rätt stort skuldbelopp på entropikontot. Mamma har investerat stora energimängder (mat) för ens lilla kropp ska ta en strukturerad och komplex form. En rätt stor lokal sänkning av entropin alltså.
Under antagandet att man planerar att fortsätta leva och upprätthålla sina organfunktioner finns det en nödvändig gräns för vad man minst måste konsumera.
Nödvändig för att hålla entropin i kroppen lägre än vad den egentligen vill vara, som den kommer att bli när man dör. För att hålla nere entropin krävs energi, dvs näring. Näring drar man ur jorden eller köper/byter till sig den av nån som redan har dragit den ur jorden. Här nånstans börjar marknaden, och beroendet av andra.
Så maximal frihet verkar alltså finnas i gränsvärdena. Vara sin egen bonde och jobba häcken av sig eller vara snuskigt rik och låta andra jobba häcken av sig. Allt där emellan är man beroende av inkomst.
Men att vara bonde är nog ganska frihetsbegränsande också och även om man har pengar är man fortfarande beroende av att folk accepterar ens pengar.
Men enligt den vanliga definitionen av frihet så är det fett med cash som gäller. Om vi räknar bort få/ta/ärva pengar så måste man alltså ta sig igenom marknadens alla steg för att nå nirvana, jag menar frihet.
Eller helt enkelt anamma en annan definition av vad som är frihet. Att ha en säck med "fuck-off pengar" känns som en rätt bra kompromiss ändå.
För övrigt har jag en 3:e i termodynamik.
Fan vad träffad jag känner mig... Jag har just jagat runt halva stan på den där nya skidjackan jag av någon anledning tror mig behöva...
Man ska i alla fall vara glad att vi lever i ett land där vi har friheten att välja ofriheten själva.
/Mats
För mycket och för lite skämer allt är ett bra ordspråk som säger mycket. att ha för lite pengar är naturligtvis värst, men för mycket engar leder lätt till att man blir blase och den där guldkanten som vi så väl behöver blir mer och mer kompliserad att uppnå. att alltid kunna köpa vad man vill är inte bra, men heller inte att aldrig kunna spara till något man vill ha.
Så tyvärr ehöver vi nog till mans lite "ofrihet" om det definieras som att gå till ett arbete och tjäna sitt leverbröd.
