God Jul och Gott Eftertänksamt År
Hej och God Jul på er!
Den sedvanliga stressen innan julafton har gjort att bloggen blivit lite eftersatt. Så nu, på självaste julafton, hittar jag lite tid att skriva. Märkligt, det där, att man stressar så mycket för att hinna förbereda en högtid som i hög grad handlar om att vila. Vi människor är bra märkliga.
Jul. Denna häxblandning av traditioner från kristendomen, hedniska kulturer och nån konstig tomte. Och där vi mer och mer tycks offra på marknadens altare. Bryr vi oss ens om varför vi firar jul längre, eller är det ett svepskäl för snaps, skinka och ett nytt biljardbord?
Jag säger inte att man måste vara religiös för att få fira jul, men jag tycker det vore fint om alla tog tillfället i akt och använde dessa stillsamma dagar till lite sällsynt kontemplation. Om vad som helst egentligen. Det finns så mycket där ute som tål att tänkas på.
Julen är ju också en sådan högtid där man alltid påpekar att många hamnar utanför, särsklit barn i trassliga familjer, hemlösa, människor i krishärdar med flera. Det är svårt att hjälpa alla som egentligen behöver julens givmildhet mer än en själv - det ligger ju i mänsklighetens natur att se till sig och de sina först. Något som ändå alla kan kosta på sig är att skänka en tanke till alla där ute, som oavsett anledning inte har det så bra. Och kanske viktigast: Man får inte glömma att vara tacksam för det man har. Bli inte fartblind bland alla klappar! Vad gör det om bilbanan inte var så stor som du hoppades? Du som läser tillhör ändå förmodligen de matriellt mest lyckosamma 5 procenten i världen. Och vet du vad? Det är ganska stor sannolikhet att du gör det för att du fötts in i den kretsen. Ren och skär tur, med andra ord.
Slutligen brukar ju alla mot slutet av året ha dille på att summera det som varit. I år är det dessutom decenniets sista år, så man summerar 00-talet. Ett lustigt fenomen, som i sig lett till flera spaltkilometer krönikor, kåserier och blogginlägg. Svante Weyler sa träffsäkert att det inte lönar sig att sitta och försöka skriva historia så nära inpå. "Vad minns vi från 00-talet? Fråga mig om 20 år!" Vi på Entankeiveckan nöjer oss med att förutse att det var grundandet av denna blogg som kommer stå ut från 00-talet. Kaxighet är det nya svart.
Så god kontemplerande jul på er alla! Och glöm inte julaftonens viktigaste hålltid: Nej, det är inte Kalle/Anna Anka. Det är självklart Karl-Bertil Jonssons julafton, kl. 19.00 på SVT1. Eller för de mer moderna - troligtvis närsomhelst på SVTPlay...
/Mats
Den sedvanliga stressen innan julafton har gjort att bloggen blivit lite eftersatt. Så nu, på självaste julafton, hittar jag lite tid att skriva. Märkligt, det där, att man stressar så mycket för att hinna förbereda en högtid som i hög grad handlar om att vila. Vi människor är bra märkliga.
Jul. Denna häxblandning av traditioner från kristendomen, hedniska kulturer och nån konstig tomte. Och där vi mer och mer tycks offra på marknadens altare. Bryr vi oss ens om varför vi firar jul längre, eller är det ett svepskäl för snaps, skinka och ett nytt biljardbord?
Jag säger inte att man måste vara religiös för att få fira jul, men jag tycker det vore fint om alla tog tillfället i akt och använde dessa stillsamma dagar till lite sällsynt kontemplation. Om vad som helst egentligen. Det finns så mycket där ute som tål att tänkas på.
Julen är ju också en sådan högtid där man alltid påpekar att många hamnar utanför, särsklit barn i trassliga familjer, hemlösa, människor i krishärdar med flera. Det är svårt att hjälpa alla som egentligen behöver julens givmildhet mer än en själv - det ligger ju i mänsklighetens natur att se till sig och de sina först. Något som ändå alla kan kosta på sig är att skänka en tanke till alla där ute, som oavsett anledning inte har det så bra. Och kanske viktigast: Man får inte glömma att vara tacksam för det man har. Bli inte fartblind bland alla klappar! Vad gör det om bilbanan inte var så stor som du hoppades? Du som läser tillhör ändå förmodligen de matriellt mest lyckosamma 5 procenten i världen. Och vet du vad? Det är ganska stor sannolikhet att du gör det för att du fötts in i den kretsen. Ren och skär tur, med andra ord.
Slutligen brukar ju alla mot slutet av året ha dille på att summera det som varit. I år är det dessutom decenniets sista år, så man summerar 00-talet. Ett lustigt fenomen, som i sig lett till flera spaltkilometer krönikor, kåserier och blogginlägg. Svante Weyler sa träffsäkert att det inte lönar sig att sitta och försöka skriva historia så nära inpå. "Vad minns vi från 00-talet? Fråga mig om 20 år!" Vi på Entankeiveckan nöjer oss med att förutse att det var grundandet av denna blogg som kommer stå ut från 00-talet. Kaxighet är det nya svart.
Så god kontemplerande jul på er alla! Och glöm inte julaftonens viktigaste hålltid: Nej, det är inte Kalle/Anna Anka. Det är självklart Karl-Bertil Jonssons julafton, kl. 19.00 på SVT1. Eller för de mer moderna - troligtvis närsomhelst på SVTPlay...
/Mats
Kommentarer
Postat av: Bodil
Gott Nytt på dig själv. Som alltid roligt att läsa entankke i vecka´n och förstå ett och annat.
Trackback
