En Tanke i Veckan

Finns ingen bra förklaring till varför mitt första inlägg kommer att handla om friskolor. Det råkade bara vara det jag går och tänker på för tillfället, och så kommer det att se ut för mig. Skriver när tanken slår mig, håll tillgodo!

 

Jag har länge haft en ganska negativ inställning till friskolor. Men det senaste året har det svängt något och under en period var jag i stället väldigt pro. Sedan jag under hösten vikarierat på ett gäng friskolor har dock min bild nyanserats något.

 

De väletablerade kommunala skolorna har en fantastisk fördel: Verksamheten är i rullning, salar finns med resurser: musikinstrument, datorer, lärarrum, allt det där som vi som gått i en kommunal skola tar för givet. På min tid var det bara överklassen som inte gick i kommunala skolor och då kallades det privatskola. De stora klumpiga och gråa kommunala skolorna har en stor nackdel: Ett system som tillhanda håller en typ av undervisning, på en skola som du blir tilldelad lämnar väldigt lite utrymme för förändring. Om föräldrarna är missnöjda kan de kämpa för att nå förändring på skolan, en mödosam process. Men skolledningen och lärarna på skolan har egentligen inga incitament för att förändra sitt beteende, de har sin elevbas och kan tryggt fortsätta på sin gamla bana utan att riskera att förlora den.

 

Barnen som växer upp idag möts av en helt annan verklighet. Barnen som växer upp idag, eller snarare deras föräldrar, kan välja att gå på en skola där de får extra mycket idrott, eller en som erbjuder bön med en imam varje dag. Olika pedagogiska modeller får ta form och växa fram obehindrat. För mig låter det fantastiskt, men det verkar inte riktigt som om någon förstår hur det verkligen ligger till. Friheten kan tyckas blomstra, men som vikarierande musiklärare har jag sett valfrihetens pris, vissa skolor har ingenting! Dessa skolor är så klart i en ”uppstartningsfas”, men det betyder att de barn som råkar gå på den skolan under uppstartningsfasen blir en förlorad klass, de får inte en utbildning likvärdig den som deras kamrater i etablerade skolor får. Med tanke på att friskolor startas ganska frekvent och att en del går i konkurs, konkurrens är ju grunden i friskolereformen, så kommer vi att få vänja oss vid att ganska många barn helt enkelt inte får den undervisning de har rätt till. Vi offrar några ungar på valfrihetens altare, friheten går för allt.

 

Konkurrens och nya skolor är bra, den leder till att missnöjda föräldrar kan ge den gråa, statiska skolan fingret. Skolorna måste skärpa sig och visa att de kan erbjuda något som de andra inte kan. Men kan vi se våra barn i ögonen om tio år och säga: jag du lille vän, vi tyckte att friheten att kunna starta en skola när som helst var mycket viktigare än att du fick någon utbildning?

 

/Alexander