Konstant musik
Jag skulle inte säga att skivan är ett stycke musikhistoria. Lite elakt skulle jag kunna påstå att skivan inte ger musikvärlden någonting nytt överhuvudtaget. Om jag skulle koppla på min rationella sida skulle jag spy galla över de mestadels ganska svaga texterna (med undantag för låten Annie Hall) och de ofta nyttjade musikaliska klyschorna som används. Istället väljer jag att hylla denna tidsslukare till skiva, jag sitter och drömmer mig bort till den ett tag varje dag. Jag älskar den, kanske just därför att den är så förutsägbar, kanske för att Oskar vet precis vilka strängar som funkar att slå an. Jag kan till och med sitta och lyssna på den bara rakt upp och ner, något jag i vanliga fall tyvärr väldigt sällan tar mig tid till. Oskar Linnros bakgrund som rappare gör att låtarna innehåller ovanligt många små rytmiska inslag, framför allt i sången, som gör skivan otroligt svängig.
Plattan får mig också att reflektera över vad som är konstant i musiken och det vi uppfattar som bra. Melodier, såklart: En snygg melodi gör att man stannar upp ett tag och det går en förlamande rysning igenom kroppen. Sen har vi svänget, det där som rycker oss med, det gör kanske så att vi vill dansa eller bara digga med beroende på vilket humör vi är på. Det mesta annat förändras med olika genrer och epoker: sound, instrument, texter…
Musik behöver inte vara så otroligt nyskapande hela tiden även om det är fantastiskt kul när det kommer nått nytt som gör att synen på musik förändras. Ibland är musik bara musik. Känsloförmedlande, svängande musik och det är så skönt att få erkänna…
/Alexander
Sitter med första genomlyssningen just nu =)
