Istället för musik förvirring
Efter juluppehållet tog jag en paus i mina KTH-studier för att hålla på med musik. Gick hela hösten och smakade på känslan av att sitta på mysiga musikcaféer och spela gitarrpop inför en trånande publik. Nu blev det inte riktigt som jag hade tänkt det, det var för övrigt sommar och sol i min fantasi och inte nån vargavinter J...det är väl kanske så att det aldrig riktigt blir som man har tänkt sig och det är lika bra det! Eller?
Även om det inte blev sommar och sol och en dans på rosor så fort jag tog mitt mycket välförtjänta och välbehövliga uppehåll, trodde jag inte att det skulle gå så kort tid innan jag började ifrågasätta min rätt att helt abrupt avbryta mina nästan färdiga ingenjörsstudier och bara syssla med musik ett tag. Det som kändes som ett stort och viktigt steg mot en mer varierad och innehållsfylld karriär, som ingenjör och musiker bl.a., kändes plötsligt naivt och barnsligt. Istället för att stolt proklamera min frihet och njuta av att ha tid till att skapa, kände jag en märklig trötthet sprida sig i min kropp. Ganska snabbt blev konceptet frihet och skaparglädje, trötthet och orkeslöshet.
När jag pluggade hade jag tydliga rutiner. Vaknade en viss tid, nästa varje morgon samma tid. Visste exakt när jag var tvungen att gå hemifrån för att hinna till plugget i tid. Föreläsningar, möten, projektarbeten, lunch, plugga, möten, hem. Ser kanske lite stelt ut när jag bara radar upp det så där, men strukturen gjorde det möjligt att vara kreativ och skapande inom den ram jag hade satt upp för tillfället. Problemen bestod väl i att det inte alltid var jag som satte upp ramarna, utan att jag ofta var tvungen att följa någon annans agenda. Så uppehållet var ett sätt att få sätta egna ramar.
Nu är jag istället ramlös, inga tider att passa, inga deadlines att producera mot och det ter sig ganska härligt vid första anblick. Frihet, visst lite jobb ibland för att hålla sig på benen, men den övriga tiden är helt upp till mig att disponera. Det är fan det svåraste jag varit med om.
Visst jag har hittat några grejer som funkar när inspirationen tryter. Träna är en sådan sak, får ny energi och tankarna får flyga iväg och ta nya former. Har också börjat inse vikten av att ha ett tydligt, fysiskt rum där jag vet vad som gäller. Sitter jag i studion, då ska jag spela in. Är jag i ett övningsrum med ett piano ska jag öva pianospel. Idag har jag alla mina prylar i en och samma studentlägenhet på 23 kvadrat. Jag vet aldrig om jag sitter i studion, i övningsrummet eller vid matbordet…
Kanske är det helt enkelt så att en ny typ av liv kräver sin invänjningsperiod? Det tog ju trots allt en tid innan jag kom in i KTH-plugget också!
Nu förväntar ni er som de ivriga läsare ni är att jag ska avsluta detta med någon slags vis slutsats, men se det blir det inget med idag. Jag är lika virrig och ostrukturerad som den här tanken blev, en uppföljning garanteras.
Puss och kram
/Alexander
Jag känner igen mig i din situation, fast tvärtom. Förra terminen hade jag totalt 3 kurser. De flesta dagar hade jag inget schemalagt, och jag pluggade knappt något utöver det heller. Jag har aldrig gjort så lite vettiga saker som då!
Nu när jag börjat exjobba 9-18 varje dag så har jag ett sådant ramverk som du beskriver och helt plötsligt har jag diciplin/motivation/ork att både träna ordentligt, spela fiol då och då, samt träffa vänner oftare än förut. Varför blir det så? Jag har ju egentligen mycket mindre fritid nu!
Rutiner är det kitt som håller dagarna samman, brukar jag alltid säga. Eller inte brukar, men jag sa det nu, och det stämmer. Min fasta rutin är utan tvekan frukost och morgontidning. Den hjälper mot det mesta =)
Jag känner igen hur initiativförmågan går ner när det plötsligt inte finns någon gränsdragning mellan arbete och fritid.
Men visst är det så. Aldrig blir jag så läskigt slö som när jag har all tid i världen att göra bra saker. För mig handlar det också mycket om att inte vara ensam (som vanligt). Men när man har lov, och andra är lediga samtidigt, då är det mycket lättare att vara produktiv än när man är ensam med sitt tidsöverflöd.
Rutiner och hårt arbete dödar kreativiteten effektivt. Om man försummat under en period måste man ge den tid och uppmärksamhet för att den ska komma tillbaka.. Men tillsammans med en nypa inspiration och lite solljus kommer den, tids nog, garanterat att komma :)
