Ur Askan I Elden
Veckans tanke skrivs från ett flygplan på väg till Stansted. Vi blev försenade med nästan en timme, men det hade kunnat vara värre. Askmolnet hade ju kunnat sätta stopp.
Jag har suttit och följt Ryanairs sparsmakat uppdaterade bevakning av "the Volcano Disruption" i helgen för att försöka få svar på om det överhuvud taget var värt att sätta sig på flygbussen till Skavsta. Både på nätet och i tidningen i morse täckte askmolnet hela det brittiska öriket. Men tydligen är det bara flygplatser i norr, dvs på Irland, samt nära London, som drabbats av inställningar. Mystiskt nog inte Stansted, som ligger någonstans mitt emellan. Jaja, det är väl bara att tacka och ta emot.
Det här med askmolnet alltså. Fasen vilken hysteri. Okej, det är så vi reagerar på allt som stör vår annars minutplanerade tillvaro (svininfluensan är ett annat relaterat exempel), och frågan om mediernas roll i skapandet av dessa reaktioner lämnar jag till en annan gång. Men det får en ju att fundera, främst över två saker.
Den första är askmolnets egentliga inverkan på flygsäkerheten. I något slags parodi på "Snillen spekulerar" satt professorerna på min avdelning och dryftade detta över en fika för en tid sedan. De tycks alla tävla i skepsis-SM, vilket i princip betyder att man inte tror på något. Särskilt inte sådant som är sensationellt. Men ibland är de rätt vettiga ändå, de där professorerna. I fråga om askmolnet noterade någon lakoniskt att de flygtillbud som varit i samband med vulkaner har skett vid flygning direkt ovanför mynningen, dvs. där koncentrationen av aska och rök varit maximal. Koncentrationernav "aska" (egentligen stelnade lavapartiklar, alltså glas) i luften ovanför Europa torde vara mångfaldigt mindre, dess eventuella inverkan på flyget tveksam. Testplan var ju uppe och flög när det var som värst och upplevde ju inga problem, enligt de frustrerade flygbolagen.
Säkerhetstänkande är bra, men ska något så kostsamt som flygstopp baseras baseras på rena extrapoleringar?* Dessutom bevakas askmolnets spridning med modeller, inte mätningar, vilket tillför ännu en dimension av osäkerhet.
Den andra tanken rör naturligtvis frågan om vårt flygberoende, som på ett pikant sätt blivit aktualiserad i och med detta. De som läst bloggen förut vet förmodligen var jag står i klimatfrågan, och jag ser mig själv som en ettrig förespråkare av Sparandets Metod - dvs. mindre energiförbrukning genom mindre konsumtion - då jag inte tror att ens de mest revolutionerande tekniska lösningar kan ta ner koldioxidutsläppen till den nivå man enligt nuvarande forskning anser nödvändig.
Flyg intar en särställning bland varor och tjänster eftersom det är enormt bränsleintensivt, och samtidigt av många endast utnyttjas i nöjessammanhang. På vansinnigt kort tid har det blivit en självklarhet att kunna flyga vartsomhelst till ett lågt pris, och på ännu kortare tid blivit nästan ett behov, ja ett krav, för Familjen Svensson att få vila upp sig och lapa sol i Thailand i tre veckor. Tragiken är då givetvis stor när man fastnar i eller utanför landet på sin så välförtjänta semester. Och vilka bilder för tidningarna sedan! Flygterminaler belamrade med människor med den där förtvivlan i blicken som bara den värsta terrorn av alla - ovissheten - kan frambringa.
Den känslan av total utlämnad är något jag inte unnar någon. Men jag är inte bättre än att jag kännt en viss skadeglädje. Inte för alla utsatta stackare kanske, men för oss som samhälle. Det här kanske lär oss att inte vara så förbannat bekväma och lita på att naturen fogar sig efter våra krav, tänker jag och ler för mig själv. Det kanske lär oss att inte vara så flygberoende och kanske titta på alternativa, mer klimatsmarta semesteralternativ, tänker jag vidare. Och att inte förutsätta att världen för all framtid kommer ligga öppen för oss, inte mer än högst ett dygn bort.
Så här sitter jag nu på planet och känner mig en smula skyldig. För att jag klarade mig, den här gången. Och för att jag inte lever som jag lär utan flyger precis som alla andra. Visserligen är det ingen nöjesresa utan jobb, men ändå. Bekvämlighet är en drog.
