Våld
I lördags (16/10) var det en stor dag för Alexander ”The Mauler” Gustafsson. Han hade förberett sig länge för att slå Cyrille Diabaté på käften i direktsänd tv. Alexander är MMA-fighter, en av Sveriges bästa ska tilläggas. MMA står för Mixed Martial Arts och var ett sätt att en gång för alla svara på frågan om vad som hände då en boxare och en karate kid möttes. Alla kampsporter har sina traditioner om energiflöden och den perfekta hållningen som ska göra dem oemotståndliga. Nu var det upp till bevis. En sport växte fram där det enda som gällde var att få sin motståndare att ge upp. Genom att strypa, låsa leder, knocka medvetslös eller på annat sätt få motståndaren att ge upp prövades de olika kampsporterna mot varandra.
Första gången jag såg en MMA-fight blev jag ganska häpen. Jag associerade direkt till en dunkelt belyst källarlokal där maffian hetsade hundar mot varandra och tog emot bet. Killarna i ringen slog varandra blodiga och jag avfärdade det hela som idioti. Det va länge sedan. Nu är sporten en av de som växer mest i Sverige och jag tycker att det är minst lika underhållande att titta på som en bra fotbollsmatch.
När MMA som förbund 2009 blev medlem i Riksidrottsförbundet skrev några upprörda hjärnprofessorer en debattartikel om hur våld mot huvudet skadar hjärnan på kort och lång sikt. I och med inträdet började vi sanktionera sporten med skattepengar och det va framför allt det professorerna upprördes över.
När proffsboxning blev lagligt på svensk mark 2007 fördes mycket av argumentationen likt den gjordes i globaliseringsdebatten. Vi kan inte hindra människor från att titta på boxningsmatcher eller utövare från att åka utomlands och tävla. Jag tycker globaliseringsargumentet är ett värdelöst argument som tas till när nedskärningar eller undanflykter från problem inte kan motiveras. Skulle Sverige inte vara ett föregångsland i energieffektivisering för att det ändå inte gör någon skillnad i faktiska utsläpp av koldioxid? Sveriges politiker måste fatta beslut som de står bakom i sak. Föra en viss politik för att de vill, inte för att de måste. Att det nu får arrangeras tävlingar i MMA i Sverige kan inte rättfärdigas med globaliseringsargumentet, vi måste ta en seriös debatt, där gränsdragning för våldsutövning och en diskussion om det ”fria valet” måste ingå.
För det är just gränsdragningen som är frågan här. Vi tillåter inte gängslagsmål, trots att det sker på avskiljda platser och trots att båda ”lagen” ställer upp frivilligt. Vi tillåter inte att någon dör i ringen under en boxningsmatch, trots att boxaren vars liv är i fara skäller på domare och läkare som avbryter matchen. Vi tillåter däremot att någon knockas medvetslös inför hetsande fans, så länge länsstyrelsen har givit matchen tillstånd.
Till sist vill jag säga att jag kan se stora fördelar med att utöva våld i organiserad form. Många människor har uppenbarligen ett stort behov av det och njuter av adrenalinkicken det ger dem. Varför ska de inte få utöva en sport som ger dem så mycket? Och kan det inte vara så att gemenskapen i en klubb och närvaron av äldre förebilder ”tar hand om” det våld som annars skulle utövats på gatan?
Mats:
Det finns en fundamental skillnad mellan Alexander ”The Mauler” Gustavsson och idrottsmän som t.ex. Roger Federer. Den förres idrott går ut på att utöva våld mot en annan människa. Visserligen i organiserad, regelstyrd form, men ändock våld. Det är mycket möjligt att de som håller på med MMA eller andra kampsporter avhåller sig från våld i samhället tack vare det utlopp de får i träningslokalen. Men de ungdomar som ser sporten på TV och tycker det är ashäftigt att slåss tills den andre ger upp eller svimmar?
Jag ger inte mycket för den äldre delen av samhällets hets mot nya ”farliga” underhållningsformer. Först var det musiken som skulle korrumpera oss, sedan videovåldet, sedan TV-spelen… Men idrott leder till skillnad från underhållningsmedia faktiskt regelbundet till olika våldshandlingar. Och det är framförallt de så kallade fansen som står för våldet. Man kan givetvis med framgång argumentera att idrotten fotboll inte har mycket skuld i att Tony Deogan fick sätta livet till efter huliganslagsmål den 2 augusti 2002. Men just den energi som du påstår att man får utlopp för genom att utöva MMA – jag tror att det funkar med vilken idrott som helst – får andra utlopp för genom att titta på den och göra den till krigsromantik.
Förresten är det inte alla som blir fredliga och pacifistiska medborgare bara för att de slåss på en klubb. Vissa gör det förbjudna och tar faktiskt med sig våldet ut på gatan. Örnligan med Liam Norberg i spetsen är nog det bästa exemplet. Jag tror tyvärr att kampsporter aldrig kommer sluta attrahera vissa människor av fel anledning.
Våld, i såväl verbal, civil och militär form, är idag den enskilt största orsaken till konflikter och elände i världen. Vi (män?) tycks ha en biologiskt nedärvd instinkt att gå våra meningsmotståndare våldsamt till mötes. I vissa skeden av historien kan det tyckas ha varit oundvikligt, som t.ex. franska revolutionen eller Andra Världskriget. Men dessa våldsamma motstånd skedde ju mot en motståndare som å sin sida höll folket/andra länder i schack med våld.
Om vi i någonsin ska komma i närheten av en fredlig, rättvis värld, är en av de viktigaste sakerna att göra att avskaffa våldet som maktmedel och som reaktion. Även om det innebär att vi går emot våra instinkter.
Men vad fan - om det nu finns en biologiskt betingad drift för grabbar att slåss eller på annat sätt mäta sin styrka, så hellre i ringen än på gatan. Om det samtidigt ger utövarna bättre hälsa och gott kamratskap så låt gå. Det är helt klart sant att kampsporter, särskilt de utan spirituell asiatisk koppling, får mycket skit i media. Svettiga män som slåss. Samtidigt hyllas tjejanpassade träningsformer som Boxercise osv. för att de lär tjejer ta för sig och försvara sig. Same shit, egentligen. Men det är legio för att tjejer gör det.
När det gäller politikens roll i det hela vill jag para parafrasera Håkan Hellström som svarade på kritiken mot att han röker på sitt senaste skivomslag: ”Samhället har väl viktigare problem att ta tag i?” Så tillåt proffsmatcher, tillåt alla former av kampsporter i Sverige. Men se för fan till att det finns fungerande förbund och föreningar. Den viktiga frågan är alltså inte om man väljer att hålla på med MMA eller inte, utan varför man gör det. Om vi aldrig blir kvitt våldet i samhället gör det i alla fall minst skada under idrottslig flagg.
Alexander:
Ett mänskligt samhälle där vi lyssnar på varandra, tyglar våra krigiska instinkter, där Gandhi kan få vara den idol han förtjänar att vara. Jag skulle älska det. Tyvärr är vi inte där och våldet är hyllat idag, inte uttalat men under ytan. Män som kan försvara sina kvinnor premieras och en man som inte kan vara en fysisk trygghet för sin familj är ingen riktig man. Det finaste som finns är en kille som tagit sig ur våldet och blivit en riktig samhällsmedborgare. Han har lyckats tygla sina manliga drifter och blivit rumsren, under ytan lurar dock hotet om våld, vetskapen om att han har det i sig.
Kanske är aggressivitet och våld en viktig del av våra kroppar och därför något alla människor måste utöva i mindre eller större grad. Det är svårt att spekulera i om det beror på miljö eller arv, det enda jag vet är att våld inte bara är hemskt, utan också vackert och skönt. Protagonisten som efter en hel film av förtryck får vinna - inte sällan med en del våldsinslag – mot antagonisten, hur skönt är inte detta? Hur vacker är inte en stridens seger? Vi har många sårade och döda, men vi svek aldrig vår kamp, vi stod upp för rättvisan och segrade.
En värld utan våld, präglat av förståelse och rättvisa. En dag kanske vi är där. Tills den dagen är våldet något vi måste förhålla oss till, vare sig vi vill eller inte.
Mats:
Som jag var inne på kan kampsport såväl som annan idrott stimulera på ett sådant sätt att en annars våldsbenägen person förblir lugn och behärskad. Och jag tror det är det saken handlar om: Stimulans. I ett land som Sverige kan man tydligt se hur våldet är mer utbrett i områden av frustration och stort utanförskap. Våld i krigiska sammanhang kan förklaras på liknande sätt – en sista utväg när situationen inte förbättras med några andra medel.
Givet detta kommer alltså mängden våld automatiskt minska om man får bukt med problem som fattigdom, arbetslöshet och diskriminering. Mannen som slår sin fru är ju inte sällan hunsad på arbetet.
Instinkt eller inte – det är sant att våldet har två motstående symbolvärden i vår kultur. Dels som det förkastliga, destruktiva, brottsliga uttrycket. Dels som det rättfärdiga, handlingskraftiga, manliga. Och denna romantiska ställning tror jag tyvärr att våldet kommer bibehålla en lång tid framöver.
